Jonnas tuffa start

Det är nog många av er som undrar vad som hände min lilla dotter när hon föddes, så tänkte berätta lite här nu.

Åkte in till förlossningen kl 8 på onsdagsmorgonen den 4 sept. De satte igång mig eftersom jag gått över 2 veckor. Jag har inte fått min journal än så vet inte exakt när, men jag upptäckte att Jonna hade bajsat i fostervattnet och sa det till barnmorskorna. Tror det var ca 17 timmar innan hon kom. Jag blev orolig för jag har läst att det kan sluta illa om bebisen bajsat i magen, det är ett tecken på att den inte mår bra. Flera timmar senare frågade jag när jag kunde få kejsarsnitt pga bajset. Men de sa att sålänge hon mår bra i magen (hjärtljuden) så blir det inget kejsarsnitt.
Kl 02.01 på fredagen den 6 sept kom hon ut:) de la upp henne på min mage, hon grät till en gång och tittade stort, jag var överlycklig! Men så klipper barnmorskan av navelsträngen, hon sa att det var för bråttom för att tobbe skulle få göra det. Jag såg att Jonna började bli slö, hon slöt ögonen. De ringde in en till barnmorska, då började jag förstå att nåt var fel. Och så lyfte de henne i fötterna och gick iväg, tobbe fick följa med. De försökte ge henne syre för hon slutade att andas. Vi fick först åka in till Örebro, där de sa att läget var väldigt kritiskt och att hon kanske inte skulle överleva. Hennes lungor hade klibbats ihop av bajset så de kunde inte syresätta henne tillräckligt. Så det kom folk från Stockholm, de opererade in slangar i hennes hals som gick in i aortan, och kopplade in en ecmo maskin som syresatte hennes blod i en konstgjord lunga. Så fick vi åka till Astrid Lindgrens barnsjukhus i Sthlm. Hon var nerkyld och sövd i 3 dagar för att bevara hjärnan.
I en vecka var vi i Sthlm, hon fick en kemisk lunginflammation oxå. Men när hon väl började friskna till gick allt väldigt fort! Så vi fick åka tillbaka till Örebro där vi låg i en vecka oxå, där fick vi äntligen ta bort respiratorn. Hon hade då bara antibiotikainfart och matsond kvar. Så vi fick äntligen känna oss som föräldrar, vi fick ta hand om henne och börja öva på amning.
Den 21 sept fick vi åka hem på permission, men vi fick fortfarande hjälpa henne extra med mat å ge henne i sonden. Och i fredags fick vi ta bort sonden:)
Vi gjorde även en magnetröntgen av hjärnan och de kunde inte se att hjärnan tagit någon skada av syrebristen:D så jag är så oerhört lycklig nu, Jonna är mitt lilla mirakel!
Så jag var med om allt som jag var livrädd för, "att gå över tiden, bli igångsatt, och att min bebis skulle få syrebrist". Men min starka tjej klarade av det ändå! Hon är allt något extra;)
Och nu ska vi bara njuta av våran guldklimp!



Kommentarer
Fia

Vad skönt att det har blivit bra, önskar er ALL LYCKA!!

2013-10-02 @ 18:10:10
Malin t

Usch vilken resa ni gått igenom!! Vilken otroligt tur och änglavakt ni haft och skönt att allt ser bra ut!!
Hon är otroligt fin eran tjej och vilken levnadsglädje hon har! Håller alla tummar o tår för att hon inte kommer få några komplikationer framöver, att allt kommer fortsätta gå bra!
Det där som du skriver om att hon blev stressad o bajsa i magen, låter som de faktiskt hantera situationen fel.... De borde ha gjort kejsarsnitt!

2013-10-02 @ 19:45:05
URL: http://troddedu.blogg.se
Madde

Starka duktiga finfina Jonna! ♥♥♥
All Lycka och Kärlek till er!

2013-10-03 @ 12:28:15
Anonym

Usch vad jobbigt! Tur att det gick så bra. Jättesöt liten flicka, och duktiga föräldrar som klarade allt det här!

2013-10-15 @ 17:53:08


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Kontakta mig!
Namn:
Epost:
Ämne:
Meddelande:










RSS 2.0